Archive for the ‘familj’ Category

Fototriss nr. 100 1 – 2 – 3

28 juni 2010

Fotboll är en lek.

När verkligheten kommer ifatt.

27 april 2010

I söndags fick jag det där samtalet vi inte vill ha. Min älskade son Max ringde och berättade att han tillbringat natten på UMAS efter att ha blivit oprovocerat misshandlad på väg hem från en privat fest vid tvåtiden. Det står något om blodiga händer i notisen. En kort liten notis som överhuvudtaget inte står i proportion till skadorna. Sprickor i skallbenet, näsan av, svullen och skrapad i hela huvudet och igenmurade ögon. För att inte tala om de själsliga såren av att varit utsatt för sparkar som kunnat döda utan att veta varför. Jag ska bespara er bilden, det är en sorglig syn som framkallar rysningar och tårar. Vad kan vi göra???

Hole-in-one

11 december 2009

Har man nu gett sin blogg det kaxiga namnet Moments så får det ju lov att hända något på den kan jag tycka. Vad tycker ni? Det är aldrig någon som säger något här sen ÅR tillbaka. Det hade varit ett moment det. Förra helgen hände något värt att notera. Jag och min käre B var gäster på Österlen. När det blev dags för hemfärd spelade vi Wii-golf medans våra värdar städade hemmet inför julinvasionen de ska få. Då slår Berra hole-in-one, minns inte om det var på sjätte eller sjunde hålet. Men oj så knäckande. Vi hade dock ingen frirunda i baren då det skulle köras bilar. Men det var ett moment to remember. Igår var jag iväg på Kulturklubben Kontrapunkt på N Grängesbergsgatan efter yogan. Max söta sambo Linnea sjöng vackert tillsammans med tre klasskamrater från Sjuksköterskeskolan. De kallade sig något med Ginger… och såg ut så här:

Rik helg

12 oktober 2009

Denna helgen var verkligen händelserik på kultur. Det började redan på fredagen med premiären på Fredrik Gerttens Bananas med efterföljade uppträde av Papa Hoola och utfrågning och allt. Skönt att änligen få sin alldeles egna uppfattning om hur tokigt det är att Dole stämmer. Lördagen cyklade vi runt stan och började med scones hos Max och Linnea. Sen Bävmans berörande fotoutställning om albinokolonien på Galleri Format och detta avrundades med en fotoutställning på Silfverberg&Silfverberg&Silfverberg på Friisgatan. På kvällen var det dags för nästa premiär. Världspremiär till och med. Både för oss (Kontrapunkt) och filmen Nasty old people. En härlig och sevärd film och inte minst var det en underbar bekantskap med kulturföreningen Kontrapunkt som jag inte visste fanns. Se bilder här .

Flyttfåglar i civilisationen

22 september 2009

På väg till jobbet förra veckan passerade jag Entré och gatan var full av döda fåglar. Nja, kanske inte full men det kändes så. Tvekade några sekunder men var tvungen att vända tillbaka och inte låta det passera som det mesta man ser och hör gör. Fyra småfåglar av olika storlek och fjäderdräkt låg inom ett par meter från varandra över cykelbanan. Tänkte flytta undan dem för att de inte skulle mosas. När jag rör vid en så hoppar den upp på fötter och är inte alls död. Sitter bara fast lite olyckligt med klorna i ett galler så jag får lirka lite. Då stannar en ung man på cykel och tittar på oss. Han ropar till sin kompis att han blir några minuter sen och kommer sen fram och tar med van hand upp den levande pippin. -Hm en stenskvätta, den är en ung hona, säger han. Där är en gransångare (den gula) och sen minns jag inte vad han sa om den tredje. Han var son till en ornitolog och jag var SÅ imponerad. Han berättade att det ju var flytttider och då hände sånt här ofta när man byggt en ny byggnad som inte funnits där när de flög förra året. Vi bestämde att placera stenskvättehonan i Baristas blomlåda och han sa att lite cokacola hade gjort susen om vi haft nån. Sen cyklade vi vidare. Jag har inte sett fler döda fåglar sen dess.

”Bästa” bilden

11 februari 2008

fanny1-kopiera.jpgVem (vad) vore man utan alla andra? Inte många hittar hit och jag tror jag är sanningsenlig när jag påstår att jag inte bryr mej om det. Fast jag kan ana att om folk hade börjat läsa så hade nog egot brytt sig mer. Mina bästa bilder har tagits av min vän Maria Nilsson (draken ovan t ex) men jag hittar en här i arkivet som jag gillar. Är inte säker på om det är bilden eller flickan jag är mest stolt över.

Så detta inlägg kom till tack vare min blogghero Mats

Skickar vidare till en annan rätt välläst Mats

I rummet mitt

15 november 2007

familj.jpg

Det här att förmedla en känsla är en svår konst. När jag började skriva förra meningen tänkte jag berätta om vänskap och att det är så himla skönt att vara ensam. Alltså med vetskapen om att det är helt självvalt och nästan lite förbjudet. Önskar att telefonen ska vara tyst och kvällen lång. Det är en lyxig känsla. Kan ibland undra om det är så här att vara gammal? Eller om det beror på ett lugn efter en storm som varat några år. Jag har ju aldrig varit i den här åldern så jag väljer den senare förklaringsmodellen. Hur som helst är det skönt.